autisteri.blogg.se

Jag är jättedålig på att hushålla med min energi. Ibland tror jag att jag kommit väl underfull med vad jag klarar av och inte klarar av, men så förklarar kroppen eller hjärnan att jag faktiskt har noll koll.

 

Häromdagen åkte jag med mina föräldrar till IKEA.

 

Det var väldigt spontant och jag ville duscha innan, så det blev inte bara spontant utan väldigt stressigt också. Jag hade solglasögonen på hela rundan på IKEA, det var inte jättemycket folk den dagen och eftersom vi visste vad som skulle inhandlas så gick vi bara på ena våningen, och gick även längs genvägarna de har. Men väl hemma igen så kraschade jag i soffan. 

 

Den sortens trötthet som kommer utan en chans att kämpa emot. Du kan inbilla dig att du kan ta lite frisk luft, en promenad, något att dricka eller sysselsätta dig med någonting som tar bort fokus från tröttheten. Men denna sorts trötthet innebär att var du än sitter så märker du inte av tröttheten förrän du nickar till, och då inser du att du redan "varit borta" i några minuter. 

 

Det blir som om du har en våt och tung handduk över dig.

 

Så jag satte mig i soffan och innan jag visste ordet av det så var jag väck. Igen. När jag är så trött, är jag så trött att det inte spelar någon roll hur ljust eller mörkt det är ute. Det är omöjligt att hålla mig vaken. Även om det oftast bara rör sig om max 1-1,5h nu förtiden (förr kunde det vara timmar), så är det ändå stressigt i sig att inte kunna kämpa emot det.

 

Sen fyllde jag år några dagar senare och jag valde att inte fira det med någon annan än mina föräldrar och min bror, och det blev hemmagjord smörgåstårta. Men vissa ingredienser saknades så det blev en snabb runda till affären, men se... där var även "alla" småbarnsföräldrar och pensionärer också. Även om det bara var in, raka vägen till det varorna som behövdes, och ut igen så fyllde det ju inte direkt på energikontot...

 

 

Och inte heller det var planerat. Inte mer än någon dag i förväg åtminstone, och jag behöver väl egentligen en vecka i förväg. Minst. Men jag ville verkligen på loppis och meningen var att vi bara skulle till ortens största loppis! Väl där kom vi dock fram till att besöka fler loppisar, när vi liksom ändå var ute så att säga. Så vi åkte till Erikshjälpen i Helsingborg... utan att veta att de hade något sorts evenemang och jippo just den dagen.

 

Det var längesedan jag var på Erikshjälpen, och jag tänkte väl lite naivt att det inte skulle vara så besvärligt. Det var mycket folk i alla åldrar och det var som om alla var indränkta i flera olika parfymer, någon stod och grillade utanför och även om det luktade gott så tog det helt över mina sinnen, och när jag kom innanför dörrarna så hörde jag hög musik. De hade så klart liveband, dagen till ära!

 

Jag började upprepa ett mantra i huvudet. "Rakt igenom. Rakt igenom. Rakt igenom." För det var det jag trodde att vi skulle. Men när mina föräldrar och min vän, som också var med oss, kom innanför dörrarna så sa de att vi skulle fika innan vi gick in. Det var väl ingen katastrof i sig tänkte jag först, för då slapp jag resten av affären för en stund, men när vi gick innanför grindarna för att komma in i butiken så blev det kaos. Inte nog med att det var smockfullt så var ingenting så som jag mindes det! Allt var ommöblerat och caféet låg längre in i butiken, och när vi väl kom dit och några våfflor beställts så började även lukten av gräddade våfflor att sticka i näsan på mig. Ni kanske minns den speciella lukten när man hade den äldre varianten av våffeljärn? Väldigt tydlig och nästintill påträngande...

 

Jag gick iväg.

 

När de andra tre satt sig ner för att fika så valde jag istället att gå min väg. Jag gick iväg. Även om det kändes mer organiserat i butiken, än vad det tidigare varit, så kändes det så oerhört rörigt och påfrestande också. Jag visste inte längre vart någonting var, det var folk överallt och tätt inpå, och priserna var betydligt högre än vad de redan tidigare varit. Och återigen, parfymerna. SÅ STICKANDE! Så jag hittade en vara som behövdes hemma, sen gick jag och satte mig i några soffor borta vid kassorna och där väntade jag tills de andra kom. Jag ville egentligen ser mer av butiken och kolla in elektronikavdelningen, men huvudet började kännas så tungt och kroppen öm.

 

Vi var inom en annan affär innan vi åkte hem och väl hemma satt jag och var social någon timme, sen gick jag in i soffan för att svara på ett sent sms med gratulationer. Men där somnade jag. Igen. Som tur är har min omgiving blivit rätt vana kring detta, sedan flera år tillbaks, men det känns ju ändå lite ohövligt eftersom normen i samhället säger att man inte gör så. Helt enkelt.

 

 

Visst. Jag brukar inte ha svårt att somna om nätterna, utan mina problem brukar mer ligga till att hålla mig sovandes. Jag behöver oftast ha igång en musiklista igång när jag lägger mig, med insomningstimer på ca en timme. Det har jag inte behövt de kvällar när jag haft en eller flera krascher under dagen, men istället har det varit betydligt vanligare att jag måste ha igång musiken under natten för att hålla mig sovandes.

 

Det enda sättet som jag kan förklara det är att min hjärna fokuserar på musiken, istället för alla andra bakgrundsljud eller ljus. Som exempelvis brummande bilar och lastbilar i grannkvarteret (ca 1km bort), eller porlande element, eller pipande elektronik, eller hur hunden andas, eller det röda ljuset som visar att tvn är avstängd, eller det ljusa skenet från skrivaren som står i standby. Om min hjärna snappar upp på någonting av detta när jag vaknar till, så vaknar jag till helt och tar minst 10min på mig att somna om igen och då är det inte ens ordentlig sömn efter det. För att somna om måste jag dessutom sätta igång musiken igen för annars tar det ännu längre tid att somna, eftersom jag hör allt runtomkring. 

 

I natt fick jag ha musiken igång utan insomningstimer. Men det gick per automatik denna gång. Första gången jag vaknade till så satte jag igång musiken och somnade om direkt igen. Men istället märkte jag orolighet ändå... för vi har ju den årstid nu, där ljuset verkligen tar sig fram i minsta lilla springa. Jag sover vanligtvis på vänster sida, med ryggen in mot väggen och ansiktet ut mot fönster och dörr. Men den senaste veckan har autopiloten i mig verkligen tagit över kontrollen under natten, så jag har sovit på höger sida. Vilket inte har varit bekvämt. Det är inte den sköna sidan, så när känslan av obekvämlighet har väckt mig har jag har vänt mig om till rätt sida. Jag somnar inte direkt, utan hamnar i någon sorts limbo, eftersom ljuset tar sig in från fönstret trots att jag hängt för en filt. Vilket leder till att så fort jag somnat till har autopiloten tagit över, för att ljuset faktiskt stör sömnen, och nästa gång jag vaknat har jag legat åt höger igen. 

 

 

Galet yr. Det tar inte lika lång tid för mig längre att förstå varför jag mår som jag mår, när jag väl mår som jag mår. Jag förstår att denna vidriga yrsel jag dragits med hela dagen, och lika vidriga tyngd över huvud och axlar, beror på social baksmälla. Jag har inte kunnat hushålla med energin eftersom jag överskridit gränserna! För jag vill ju så gärna vara med mer än vad jag faktiskt kan! Jag har läst ett inlägg hos Paula Tilli om att, som hon beskriver det, "vardagen har en enormt hög prislapp". Hon beskriver väldigt pedagogiskt hur varje handling under dagen kostar pengar (energi), men i kommentarerna skriver hon också som svar till någon annan att hon "känner igen det här med att det kan påverka energidepåerna i flera dagar om man använder slut på sin energi.". Och just den biten ekar i mitt huvud när jag känner så här, för även jag känner igen mig i det och jag vill så gärna lära mig att hushålla med min energi.

 

Hela dagen har jag varit yr och trött. Så pass att jag fått dåligt samvete för att hunden inte kunnat vara ute så mycket i det fina vädret. Hon har ju fått komma ut och göra sina behov så klart, men inte mycket mer. Vilket känns tråkigt eftersom det just varit så fint väder och hon varit så busig och på språng, så det känns som att jag nekat henne det. Istället har hon så troget och snällt legat och sovit bredvid mig i soffan hela dagen. Vilket jag är väldigt tacksam över så klart! Mina förra hundar hade stressat mig så ofantligt genom att dansa runt, pipa, skälla och ha sig. Men inte min nuvarande lilla voffs - världens snällaste.