autisteri.blogg.se

Som det senaste inlägget informerade så har jag haft problem med gräsklipparna. I förrgår löstes dock mer än ett problem med dem.

 

 

Precis. Jag fick slipat ner ytan på tändstiftet en aning, och efter det så fick jag hjälp med att dra igång den. Så jag kunde klippa gräs igen! Den surade lite emellanåt, men vi är överens om att den behöver nytt tändstift plus en ny primer/pump, så att jag är nöjd att den rullar på trots att den är i behov av ytterligare service.

 

Min vän kom på ett oväntat besök och han lyckades mecka igång trimmern också, så medan jag klippte gräs så gick han några rundor med trimmern.

 

 

Det syntes väldigt mycket att gräset växer på. Det var sex dagar mellan gräsklippningen första gången och det hade säkert växt en decimeter på de flesta ställen, så tänk er hur högt gräset faktiskt var på de andra områdena av gräsmattan. Där det inte klippts sedan i höstas, tidig vinter!

 

Gräsklipparen beklagade sig men så fort jag hörde att det blev jobbigt på den så fick jag lyfta lite på den, så att den fick arbeta ner det istället för att mata på. Jag klippte i flera timmar men ändå har jag minst halva gräsmattan kvar runtomkring. Det blev artontusen (18'000) steg bara av att klippa gräset i söndags...

 

Det blev en varm dusch på kvällen och enorma problem att röra mig i sängen under natten.

 

 

Igår hade jag inbokat telefonmöte med habiliteringen på förmiddagen, eller ja, nästan lunchtid. Det var mer en uppföljning på om jag behövde mer stöd därifrån, just nu. Väntan på det samtalet gjorde att jag var nästintill handlingsförlamad från det jag steg upp ur sängen på morgonen. Hunden fick komma ut och göra sitt, och fick sin frukost, medan jag själv fastnade i hammocken med telefonen i nästan två timmar i väntan på samtalet. Jag visste och kände att jag behövde äta frukost, men det där samtalet skulle innebära ett störningsmoment i min frukostrutin så istället blev det att jag fastnade i väntan på att få det överstökat. Det där med hyperfokus kan tydligen yttra sig på olika, och mindre produktiva, sätt. Det blir en sorts sammanstörtning eller limbo av hyperfokus och svårigheter med exekutiva funktioner...

 

Samtalet var dock väldigt kort. Vill säga under fem minuter och vi kom överens om att jag inte är i behov av något stöd från dem just nu, men skulle det förändras så ska jag antingen kontakta habiliteringen via 1177.se eller genom en ny egenremiss. Eftersom jag redan varit där sedan tidigare så skulle det inte vara något problem att komma tillbaks, så det får vi ju verkligen hålla tummarna på.

 

 

Jag satte mig i soffan efter jag ätit frukost och torkat av katten som kommit in från att ha varit ute i ösregnet. Han hatar att vara ute i regn, och om han lyckats bli blöt innan han hunnit in så försöker han alltid torka av sig själv genom att dra sig mot mina ben. Men igår, efter samtalet med hab, så tvingade jag honom till att torkas av med en handduk, vilket resulterade i att han så klart försökte bita mig. Han är sådan.

 

Det var en supermysig dag med regnet som bara öste ner, och det var ju inte så att jag kunde gå ut och göra någon trädgårdssyssla. Jag äger inga vattentäta stövlar och jag har blivit för fet för de regnkläder vi har, så att min rumpa landade i soffan istället var inte ogynnsamt på något vis egentligen.

 

Jag somnade. Med hunden bredvid mig i soffan och katten i fönsterkarmen. Det kändes lite som att vara i en gammal stuga i en skog, så här lite mörklagd eller dämpad och utan några måsten. Bara mys. Jag vaknade till emellanåt men mitt batteri var så urladdat, så lika fort som jag vaknat till så somnade jag om igen och innan jag visste ordet av det så var klockan fyra. Jag var inte alls utsövd eller pigg när jag vaknade, men det var dags att få i sig något att äta igen och hunden behövde rastas även om hon inte klagat över det. Snarare tvärtom. Hon verkade njuta av att bara ligga bredvid mig och snooza. Katten däremot, han verkade tycka att det var dags att få saker gjorda och var snabbt med mig till ytterdörren och ut... tills han märkte att det fortfarande regnade, och under hela tiden jag rastade hunden så satt han och skjula under några redskap intill en vägg.

 

Idag är jag fortfarande seg som en kola. Foglig men inte helt samverkande ändå. Vilket inte gjort det bättre av att jag gjort två oplanerade telefonsamtal och även gråtit på grund av att jag tittade på ett program, på Tv4play, som triggade väldigt jobbiga minnen och känslor. Plus att jag försöker samordna en ny träff med min kontaktperson, vilket är bitterljuvt då jag vill till Tropikariet men inte riktigt känner att jag orkar åka buss. Bevare mig väl!

 

Så det blir inte många knop idag heller. Just nu känner jag mest för att smälta samman med soffan igen.